Vad är det europeiska betalningsföreläggandet (EOP)?
När en borgenär som befinner sig i ett EU-land har en fordran på en gäldenär i ett annat EU-land finns det juridiska verktyg från EU att tillgå. I det här inlägget börjar vi med att förklara det europeiska betalningsföreläggandet.
Förfarandet, som har funnits sedan 2006, är avsett att ger både företag och privatpersoner ett enkelt sätt att driva in obestridda fakturor från kunder i andra EU-länder. Ett förfarande som inleds från det egna landet och som sedan administreras av rättsväsendet i det EU-land där gäldenären befinner sig.
Vilka är villkoren för att använda förfarandet?
För det första gäller det för fordringar på gränsöverskridande natur där både borgenärer och gäldenärer är belägna i EU. (Danmark är dock undantaget från förfarandet).
För det andra måste det handla om civilrättsliga och kommersiella anspråk. Förenklat innebär detta att förfarandet är tillämpligt när båda parter är "privata" subjekt.
Dessutom måste fordran vara ett specifikt och fastställt belopp som ska betalas.
För att ansöka måste ett formulär fyllas i och skickas till den behöriga domstolen i gäldenärens land.
Se denna länk för att komma till formuläret.
Förfarandet är därefter rent administrativt. Gäldenären delges det europeiska betalningsföreläggandet.
Om gäldenären bestrider betalningsanspråketmåste borgenären besluta om han eller hon ska gå vidare med de vanliga civilprocessuella reglerna eller inte. (att stämma gäldenären i domstol).
Om gäldenären inte bestrider förfarandet, Betalningsordern kan, efter det att den har vunnit laga kraft, användas mot gäldenären i ett verkställighetsförfarande.
Vad kostar det?
Kostnaderna för det europeiska betalningsföreläggandet är tyvärr inte transparenta och lätta att förstå. De är olika beroende på i vilket land du ansöker (dvs. gäldenärens land) och beror ofta på fordringens belopp.
